Jag var på loppis i helgen, det är alltid kul. Och ofta följer det med onödor hem... Jag har blivit restriktivare med åren, det får helt enkelt inte plats så mycket mer... Men inte hur restriktiv som helst, för onödor gör själen glad. Den här gången fick bland annat några dukar följa med hem.
De ska inte få pryda något bord och det är det som gnager lite i samvetet. Någon har lagt ner mycket möda på dem, åtminstone de virkade, och jag har tänkt mig att använda dem för att skapa mönster i mitt fusade glas. Och jag är inte säker på att de är sig lika efteråt... Lite dåligt samvete ger det mig... Men de ligger i travar på loppisen och ingen köper fast de bara kostar några kronor... Jag tröstar mig med att jag ger dem en ny framtid... Ska göra lite prover, återkommer med resultat senare.
Varje kväll försöker jag hinna med att sy på mitt lapptäcke, frenetiskt går jag loss på de ljusa rutorna nu. Och det tar på det, visst gör det. Problemet är att nu när jag skymtar slutet på detta projekt har jag redan siktet inriktat på nästa. Men här ska inte få tjuvbörjas på något nytt förrän detta är färdigt. Risken är ju då att det aldrig blir färdigt och det vill jag inte. Så jag klipper och syr, klipper och syr...
Ute är det fantastiskt fint men lite för kallt för att en frusen stackare som jag ska trivas riktigt bra.
Men gulsparvarna lyser verkligen upp, smått exotiska med sin självlysande gula färg.
Och inomhus kan man alltid lysa upp med tulpaner. Februari är så mycket lättare att övervinna med tulpaner!