Stökar ner...

Tänk så mycket lättare de har... Människorna som inte stökar ner. De har minsann ett bord att ställa kaffekoppen på vid TV:n de. Inte bullrar de med en slipmaskin och dammar ner... Och inte får de för sig att de ska måla kaffebordet rätt upp och ner och får sitta med kaffekoppen i knät en hel vecka som straff...

Eller plantera om blommor... Jord och krukor som skräpar, fäller och stör den allmänna ordningen...

Men sedan blir det ju rätt trevligt med nymålat bord och glada krukväxter. Hm, ja en och annan grinig krukväxt också förstås som inte uppskattar omsorgerna det minsta. Möjligtvis att de försvinner spårlöst en månlös natt...

Och ibland är det helt plötsligt ordnat och ostökigt. Ett litet tag... Tills nästa tanke landar i mitt hår... En som omfattar stökeri... Jag kan konstatera att det är en regel. Stökandet. Och att jag inte tillhör dem.  Människorna som inte stökar ner...

Ibland när jag stökat ett tag blir det resultat. Ett gäng med vårfåglar har sett dagens ljus.

Fåglar är nog största inspirationen just nu så det har blivit lite fågelbon också...

Det inte så underligt att man blir inspirerad när man är omgiven av dessa sköna karaktärer så fort man kliver utanför dörren!

Fågelkvittret är öronbedövande! Och jag är i valet och kvalet... En stor gran står mitt i gräsmattan, jag tycker inte om den men det gör fåglarna... Men vi har fler granar... Och jag vill ha ett annat träd. Ett äppelträd. Som blommar vackert i mina drömmar. Fåglarna får vänja sig.