torsdag 12 februari 2015

Inte är det konstigt att man drömmer...

Nej inte är det väl konstigt att man drömmer om man kommer från en by där himlen är täckt med rosa moln...?
Februari är längtans och drömmarnas månad. Det är en aning i luften. Fåglarna är uppspelta in till vansinnets gräns. Står man i närheten av ett stort träd är det ett öronbedövande tjatter men... Ett steg för nära och det blir knäpptyst - ett steg bakåt och de är på igen!  

Nu kliar det i fingrarna att väcka våren!

I helgen var jag iväg på fotokurs i Skövde hos https://tuana.se/ det var väldigt roligt! För min del så tar jag foton och så tar jag foton... Mycket är "konsumtionsfoton", bilder som jag tar för att komma ihåg hur något ser ut när jag ska måla. Jag har massor av suddiga, mörka, eländiga kort som är värdefulla bara för mig... Kanske visar de en suddig fågel - men den suddiga fågeln kanske sitter på ett konstigt sätt som jag absolut vill ha dokumenterat. Håhåjaja, hoppas verkligen ingen städar bland mina bilder... 

Sedan tycker jag det är väldigt roligt om bilder blir vackra - det är de andra korten. De med lite tanke... Och förhoppningsvis är det de som ska bli bättre nu när jag har varit på kurs :) Närbilder är nog det som jag tycker är roligast. 


Vårdropp i trädgården...

Orkidéer i fönstret...
Överraskningsrosor jag fick häromdagen...

Fotografering är en hel vetenskap och jag inser att jag bara kommer att skrapa lite på ytan. Men vackert så, att fotografera är otroligt roligt och ger massor av glädje. På något underligt vis får man upp ögonen för så många små underverk som man hade missat annars. Och när man får till en bild som blir bra känner man sig lite som en fotbollsspelare... Som gjort mål ni vet... Man vill hoppa runt med armarna i luften och skrika JAAAAA!





2 kommentarer:

  1. Bilder, ja. Hela mitt liv är bilder. Jag tänker i bilder och ser presumtiva fotografier i stort sett överallt och hela tiden. Har alltid gjort. Kanske var det därför jag valde att utbilda mig till fotograf. Men även jag har tonvis med suddiga, mörka, eländiga kort, och många gånger frågar jag mig varför jag i hela fridens namn envisas med att hålla på. Men så kommer den där bilden som får en att veva med armarna och fara upp och ner genom luften som du beskriver. Och då blir man rätt glad. Däremot skulle jag vilja lära mig teckna. Som du...

    SvaraRadera
  2. Jag brukar beundra dina kort, detaljer, skuggor, ljus och färger. Det syns att du tänker i bilder! Men ändå lite skönt att höra att även du har eländiga kort på ditt samvete :) Jag har förfärliga teckningar och groteska glasskapelser, jag inte riktigt kan släppa, på mitt... Och man funderar som du säger på varför man håller på... Men en dag... Då händer det :)

    SvaraRadera