fredag 30 januari 2015

Absolut personlighet?

Ibland när man tittar bakåt i historien blir man rädd för mänskligheten och tänker; hur dumma kunde de vara? Såg de verkligen inte? Om vi levt då, hade vi sett? Kunnat skilja på gott och ont? Kunnat stå emot? Om vi vore födda i en annan del av världen, i en annan kultur, hade vi då verkligen haft samma åsikter som de vi har idag? Kanske bara att vara född i en annan familj med andra värderingar och annan uppfostran hade format om oss fullständigt. Hm, vad är det jag är ute efter här...? Jo, ibland tror jag att vi har alltför lätt att tro att de vi är, den personlighet vi har är absolut. En produkt av vår egen förträfflighet... Att vi är övertygade om att vi aldrig skulle kunna göra de val som upplevs som vansinne i världen idag. Jag tror att om vi hamnat i ett annat sammanhang hade vi gjort andra val. Sett livet ur ett annat perspektiv. Kanske hade vi ibland blivit bättre, rent av fantastiska! Och ibland rätt otrevliga. Kanske ondskefulla... Små justeringar av det grundmaterial som är vi, leder till vitt skilda resultat... Peka finger på dumhet har aldrig hjälpt. Det kunde vara vi. Förhoppningsvis får vi idag så mycket information, kunskap och förmåga till kritiskt tänkande att vi kan göra kloka val och motverka dumheten...

Slut på filosoferandet... Men ett par bilder på samma tema. Samma grundbild men med olika resultat.






2 kommentarer:

  1. Kloka tankar. Det är så lätt att bli självsäker och övertygad om sin egen skarpsynthet och klokhet. Även bland oss människor finns en fjärilseffekt.

    SvaraRadera
  2. Alla formas vi,vare sig vi vill eller inte... Och våra fria tankar kanske inte alltid är så fria som vi vill tro...

    SvaraRadera