Ambitionsnivån har varit hög under veckan, nu skulle det fejas! Adventsstämning framkallas. Som vanligt var ambitionen lite högre än vad som infriades. De flesta fönster blev faktiskt putsade. Alla var målet men det kom liksom en massa vanligt liv, som skulle levas, emellan. Och även om första advent är det magiska datumet då årets sista fönsterputs ska vara färdig, om man är en ordentlig människa, så tror jag att jag nöjer mig med att vara en halvordentlig i år... Tappade även lite tempo när dammsugaren slutade uppföra sig som en hungrig snabeldrake och förvandlades till en däst dammsuck. Vid påsbyte insåg jag att dammsugarpåsarna i skåpet inte hörde till nuvarande dammsugare utan föregående... Varför sparar man på dammsugarpåsar som inte passar? Nu är de i alla fall förpassade till sällare dammsamlarmarker och nya påsar inhandlade.
Adventssakerna är upphittade och framplockade.
Jag hade i år tänkt vara orubbligt uthållig med att inte tända en enda liten stjärna förrän dagen D men så föll mörkret utanför fönstret... Karaktären prövades hårt... Och klarade inte provet, tack och lov! Adventsstämningen lade sig som mjuk bomull runt hjärtat så fort som jag tryckt på elknappen.
Men adventsstaken med fyra ljus får vänta tills på söndag, lite självdisciplin måste jag försöka upprätthålla.
Nu belönar jag mig själv för halvordentligheten med kaffe och pepparkaka och njuter av det som blev färdigt och blundar för det som jag inte hann. Helt enligt mottot: det blir nog väl! Säger man så någon annanstans tro? För säkerhets skull översätter jag: det ordnar sig nog!
Det blir nog väl...
Adventsstämning...
Frid i hjärtat, ro i själen :)
Klart att allt blir väl...
SvaraRaderaVem vill ha en likblek mamma liggandes på köksgolvet i jul, med ett meddelande blinkande i ögonen där det står: låg batterinivå, när hon äntligen fladdrar till med ögonlocken i hopp om att kunna resa sig i halvsittande ställning.
Nej, se flugskitarna i fönstren som extra prismor som ser till att stjärnorna glimmar om än lite mer... Var rädd om ditt batteri. Kram kram Malin Kvarnliden
Någon pedant blir jag aldrig, är liksom inte lagd åt det hållet... Och med åren har jag blivit snålare med batteriet och väljer det som är roligast runt jul. För som du säger vem vill ha mamma på köksgolvet? Nej, hon vill sitta i soffan och dricka glögg och knäcka nötter :) Kram Malin!
SvaraRadera