Nyfödd, skrynklig och skär...

Så kommer de idéerna. Som små knyten nerdimpande i sinnevärlden och som alla stolta föräldrar tycker man att de är ett riktigt underverk. Precis som andra små barn hindrar de en från att sova om natten. Det är då hjärnan tycker att det finns tid att fundera och slänga fram lite olika förslag. Just då i nattmörkret verkar det mesta genomförbart, logiskt och självklart... Lite annorlunda är det i det kalla morgonljuset, idéerna är helt plötsligt bångstyriga och hänger liksom inte riktigt ihop. Men ändå... Just nu suddar jag, funderar och försöker tvinga idén ner på papper. Den gör inte helt som jag vill men det är väl inte bara jag som ska bestämma... Koltrastarna från vår altan har i alla fall hamnat i hatten...