När kvällen är sen

Jag tycker om kvällarna! När det är mörkt (nåja, inte precis i mitt hörn) och tyst i huset. När jag har kaffemuggen bredvid mig och det enda som hörs är mina tankar... Just nu roar sig tanken någonstans i början på 1800-talet med en spännande historia som säkert har fått några extra lager av drama genom tiden. Jag lär återkomma i ämnet... Jag skulle vilja hinna så mycket mer men en del av mina tankar vill jag så småningom ska hamna på konstnatten i slutet av september. Varför, åh varför är jag alltid så sent ute? Men det känns alltid omöjligt att vara effektiv om det inte finns en piska och en tidsgräns... Önskar verkligen att jag istället kunde ha färdigställt allt för flera månader sedan! Men... då var det antagligen något helt annat som upptog tankeutrymmet...