onsdag 19 februari 2014

Hjärtan, fläskpannkaka och förgängliga nöjen

Det mesta i livet är inte beständigt. Allt är små saker och tillfällen. All den kraft som vi lägger på att skapa fast vi vet att inte mycket kommer att finnas kvar i evighet. Typ ingenting... Ändå är det just alla dessa onödigheter och tramserier som gör det så trevligt att leva. Här. Nu.

Alla hjärtans dag var ett av alla dessa ögonblick.

Inspirerad av dagen kom det en hjärtefröken från mitt ritbord. Hon blir nog förlaga till ett kort så småningom, möjligtvis ett print. 
De vackra rosorna som jag fick kan ju när man ser dem idag, vissna och förlorade, verka vara fullständigt bortkastade pengar men åh vad de luktade gott! Och jag blev glad! Inte så bortkastat ändå... Onödigt var det dessutom kan man tycka att sätta tulpaner på mammas och pappas grav när snön for i luften... Men jag vet att om mamma sett dem skulle hon blivit glad... Och lite glad blev jag av att se dem där  som ett färgglatt utropstecken i det kalla grå... En utmaning mot själva döden som ändå aldrig kan kväva minnet, som balsam för själen. Men oj, oförståndigt...

Annat onödigt just nu är att jag virkar grytlappar. Vet inte när jag gjorde det sist, det är väldigt längesedan i alla fall. 

Mest var det nog för att jag ville pröva den dekorativa mönstringen, linen stitch kallas tekniken. Väldigt onödigt med allt det arbetet på ett par grytlappar, det vet ju alla hur smutsiga och förstörda de blir... Men det är roligt! Då kan det ju inte vara onödigt. Förresten tror jag att jag ska upphöja deras status till skrytlappar. För den som inte vet kan jag berätta att skrytlappar slipper det hårdaste grovjobbet i köket och kan mer lättsamt hänga och dingla på en krok.

I ugnen står fläskpannkaka och på spisen kokar lingon, ytterligare något som inte var helt nödvändigt. Lingonsylt finns i affären och det hade funkat med uppvärmda köttbullar men det blir roligare så här. Med kringelikrokar och små bitar av onödor. Glitter och damm. Det är inte det som aldrig förändras som gör djupast intryck och skapar minnen, det är alla ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Alla dessa förgänglighetssmulor. Liv. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar