Förvandlingar

Det sista av skjortorna som jag skrev om i ett tidigare inlägg har nu förvandlats till tyg. De urvuxna skjortorna har transformerats till en trave tyg som jag längtar att få börja använda. Extra bonus förstås att det var något som redan fanns här hemma och gick att återanvända.  

En hel hög med knappar blev det också.

Nu ska jag bara se till att maken hädanefter väljer skjortor som passar till mina projekt... 

Något annat som har förvandlats är vägen hem... I väldigt många år, så länge jag kommer ihåg, har vägen ut till oss varit en mörk, tät, lång korridor av dyster gran. 

Som den längst bort på bilden, men mycket mörkare, tätare, dystrare. En teleporteringsled, som man knappast såg. Beam me up Scotty hade varit en användbar fras för att komma till andra sidan fort nog...

Sedan kom stormarna för några år sedan och allt vad de förde med sig, glesare med träd blev det delvis.

Och nu är det helt och hållet öppet. Korridoren är borta! I vanliga fall är jag inte förtjust i hyggen men i detta fall gör jag ett undantag.

Jag ser nya vyer och vrår av Velinga så som jag aldrig sett dem förut. En aning får jag av de mytomspunna björkhagar med vitsippsmattor som en gång ska ha brett ut sig här. Underbart är kort, snart kanske nästa korridor växer sig tät. Men jag hoppas det dröjer. Och att Scotty inte har gått i pension till dess....