Vissa synder är goda...

...och då ger jag upp mitt inre motstånd och faller. Det lär ju ändå vara det lättaste (och snabbaste!) sättet att komma över en frestelse. Desssutom, lite småstressad som jag är, vem är väl jag att kämpa emot?

Men det är en tidsbunden njutning. Konstigt nog är man inte det minsta sugen på semlor runt midsommar men då finns det ju annat att falla för. Frestelserna varierar men lasten består... 

Nu kan man kanske tro att synden redan har straffat sig själv eftersom det blev en hel hög med urvuxna skjortor när maken rensade garderoben i helgen.  Det är dock bäst att jag tillägger att det inte var semlorna som var orsaken, det är nog snarare så att de faktiskt har krympt för det är bara ärmarna som är för korta.

 Lite konstigt är det men det blir fina tyger till mig. Han har fler jag gärna skulle sätta saxen i men de kanske krymper så småningom...

Just nu är det mycket gladpack när jag målar, det är en rolig effekt. Nästan som ett grenverk i bakgrunden.

Jag fortsätter att vara besatt av vårlängtan så motiven är därefter...

Trött på vintern som jag är ger jag den om än inte en känga så i alla fall en sommarsko.

Jag hoppas verkligen att den förstår vinken!