onsdag 12 juni 2013

Vila din kropp

Sommardagarna ramlar förbi alldeles för fort och jag skulle sannerligen inte börja med något nytt utan istället försöka ro iland det jag redan påbörjat. Men ibland kan jag bara inte låta bli...
De ligger där i hyllan och ropar på mig - tygerna. Då måste jag ju gå dit en stund och har jag väl gått dit finns ingen återvändo. Just detta känns väldigt roligt att påbörja, ska bli intressant och se om bilden i mitt huvud kommer att motsvaras i verkligheten. Ofta blir det en resa och man tar helt andra vägar än man från början tänkt. Nu kliar det i fingrarna, det är ett gott tecken.
Sedan var det de där tulpanerna. De är på upploppet nu, bara quiltning och avslut som fattas. Det blir helt klart inga vårtulpaner, snarare sommartulpaner.
 
Vi gav oss tid härom kvällen att sniffa på luften och fylla öronen med naturljud. Det är lyx. Luften är full med parfym, fuktstråk och jordtoner. Ljuden spännande och lite dova i skymningen. Mycket finns som ögat inte ser om man inte vet att det finns där.
Den gamla trappstenen ligger kvar i gräset, inte ser man så här i yppig sommargrönska att källaren finns kvar därunder.
Ofta får jag specialbundna promenadbuketter i present :)
Naturkonst finns överallt, naturligtvis,
liksom somriga vägkanter.
En gammal grindstolpe med åldrigt beslag.
För länge sedan gick vi hit varje midsommaraftonskväll för att plocka lupiner, lupinerna blommar fortfarande där de alltid blommat.

Väl hemma igen passar det bra att vila sin kropp och låta kinderna smekas av de sista mjuka solstrålarna som silar genom träden. Den gamla bänken stod en gång i Velinga missionshus och slumpades iväg för tio kronor när det stängdes för sista gången. Nu står den i vår trädgård med text efter bevingat uttryck från yngste sonen. Han var fyra år och trött - han ville vila sin kropp! Jag hoppas ge bänken lite omsorg i sommar med ny färg.
 
 
 
 
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar