torsdag 7 mars 2013

Det smakar minnen


Har ett glas med vatten stående intill sängen för att förekomma en retsam hosta som inte vill ge med sig. När jag tar en munfull känner jag att det är en smak jag inte har känt på väldigt länge... Lite sött, någorlunda kallt men inte isande krankallt och så något obestämbart som inte går att fånga med ord. Det smakar så som vatten smakade när jag var liten på 70-talet och hälsade på hos äldre människor som inte hade vatten indraget i sina hus (jo, de var faktiskt ganska många då). Så som vatten smakade när man tog en skopa från hinken på bänken och fyllde sitt glas. Och jag riktigt känner hur lång tiden kändes då, klockans tickande på väggen. Tystnaden.

 
Och nu tror jag att jag har fångat vad den där obestämbara smaken är för någonting... Jag tror att det smakar minnen. Tänk att så många kan rymmas i ett enda glas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar